Lite historia
Fagerdala samfällighet har sitt namn efter Fagerdala gård med anor till 1500-talet. Nuvarande byggnad uppfördes 1850. Till gården hörde då också hade en rad lantarbetarbostäder vid Fagerdalavägen. Fagerdala brygga (vid pilen) kan spåras tillbaka till 1600-talet. På 1760-talet uppfördes en roddarkrog/gästgiveri som ännu är i drift (fast nu för mindre konferenser). Länge kunde man ta Strömmakanal båt från bryggan både till stan och till Sandhamn. Men samfälligheten ansåg underhållet för dyrt och tacka nej till förbindelsen – tyvärr får man säga.
Fritidsbebyggelsen började växa fram på 1950-talet då gården fick tillstånd att lägga ned jordbruksdriften. Samtidigt tillkom fritidsbebyggelse i Älvsala, där med stöd av byggnads-plan till skillnad från Fagerdala som ännu ligger utanför plan-lagd mark.
Idag består samfälligheten av ett knappt 90-tal fastigheter varav hälften är permanentbostäder.
Samfälligheten äger mark vid bryggan, vid båtbryggor och badplats (del) samt vid Hyttvägen/Kolugnsvägen.
En ängs historia.
Hästhagen på Dalängsgården som ligger utmed Bullandövägen har en speciell historia. I och med att jag byggde hästgården och behövde mark för hästhagarna kom jag överens med Nya Älvsala tomtägareförening om arrende av mark. Jag förundrades över att Älvsala tomtägareförening ägde mark som mer eller mindre ligger inom Fagerdalaområdet, när dessutom ängen kallades Blodsängen, var mitt intresse väckt.
Historien är som följer:
Någon gång under 1700talet när Fagerdal och Älvsala var stora gårdar med många drängar och pigor, brukade alla drängar och pigor från gårdarna samlas i samband med olika högtider, vid ett midsommarfirande bar det sig inte bättre än att en dräng från Fagerdala i ett fylleslagsmål hade ihjäl en dräng från Älvsala.
På den tiden reglerade man tvister mellan gårdarna på ett mer pragmatiskt sätt. Med andra ord, som kompensation för att Älvsala hade förlorat en dräng fick man en bit land av Fagerdala. Därför kom ängen att kallas Blodsängen i folkmun. Källa: Har berättats för mig av Tore Lind.
Raimond Rossi
Makarna Dellgren och Fagerdalas historia
En varm sommardag 2018 träffades vi ett par stycken hemma hos makarna Dellgren och fick höra lite om deras liv i Fagerdala.
Per och Britte Dellgren flyttade till Fagerdala år 1955. Per var ordförande i samfällighetens styrelse på 60-talet och efter det till och från under 25 år. Dessutom var han ordförande i tennisbanans styrelse i hela 42 år (!). Britte har alltid varit intresserad av bygdens historia och när hon hittade en gammal karta över Fagerdala från 1766 letade hon reda på information ur kyrkböcker och förhörslängor och skrev 1988 en lång artikel: ”Fagerdala under 200 år”. Tillsammans är Per och Britte som ett levande uppslagsverk över Fagerdalas historia.
Av dem kan man t.ex få höra historier om Fagerdalas brygga som man tror har funnits ända sedan 1600-talet. Bryggan var utritad på den första kartan över Fagerdala från 1766, vilket pekar på vilken viktig roll den spelat i bygden. Förr levde bönderna i Fagerdala, vid sidan av vad jorden gav, av strömmingfiske och använde bryggan för att landa fångsten och sälja den vidare. Per berättar hur man på 60-talet kunde gå ner till bryggan och köpa strömming för 1 kr/kg. Dessutom användes bryggan för färjetrafik. Förr, innan djuröbron byggdes, gick stadsbussen ända ned till bryggan för att ansluta till den ångbåt som gick över till Djurö. Det finns också en hel del historier om hur bryggan har rört upp många känslor i bygden. Genom tiderna har det varit en del konflikter runt ägande och vattenrättigheter eftersom den endast ägs till 85% av Fagerdalas samfällighet.
Per och Britte har många historier om de olika invånarna som bott här. Vi har t.ex. Einar Holm. En omtyckt man i halmhatt som vurmade för ungdomarna och var den som lät bygga Fagerdalas tennisbana. Eller Viktor Persson som ägde en strumpbutik inne i stan. Han höll simskola för ungdomarna nere vid bryggan och tog med dem ut på vattnet i sin stora båt. De berättar om affären som fanns här och om hur mjölkpallar levererades varje kväll från Saltarö. Grönsaker kunde man handla i de stora växthusen som låg på ängen som nu genomkorsas av Lindskogsvägen.
Per och Britte berättar att gränserna mellan Älvsala och Fagerdala var viktiga förr. Ett 200 år gammalt groll låg till grunden för det. Bodde man i Fagerdala kom det t.ex. inte på tal att använda Älvsalas badstrand osv. Men glädjande nog är det nya tider nu och nu samverkar vi kring midsommarfirande och intressebevakning av framtida vatten- och avloppsnät mm. Många som bor här har ett långt förhållande till Fagerdala och Älvsala sedan de var små. Vi har nu ett generationsskifte där många nya flyttar hit och där många inte känner varandra.
Kanske kan det här med samverkan vara något att fundera lite extra över för att få tillbaka en del av kontakterna och utbytena som fanns här förr?
Malin Grevillius